Hon fyllde i lite papper och sedan stack jag i väg till vårt hotell för att hämta hennes försäkringspapper. När jag kom tillbaka gick Danne och jag in till henne och då låg hon på en brits med en stor thailändsk doktor och två sjuksköterskor i ett litet rum. De hade precis rengjort och skulle lägga om såret. Så de lade på en liiten bit "plåster" och då började Hanna gråta och då sa mannen till sjuksköterskorna "no we can't do it, she keeps crying. Stop it" och vi förklarade för honom att hon grät för att hon hade ont, inte för att de skulle sluta lägga om såret!! Så arga vi blev på honom! Och doktorn sa bara att han hade sett tusentals brutna naglar och att han själv hade haft en fraktur i benet. Han menade på att Hanna inte kunde ha ont typ..
Ja han var verkligen inte bra! Han såg ju att hon var ung och att Danne och jag var unga, det var inte så att det fanns någon i mottagningsrummet som skulle kunna vara förälder heller. Så man kunde förväntat sig mycket bättre bemötande.
Glömde att säga att jag åt glass till frukost. DET ÄR SÅ GOTT!!!
Nu ska vi nog snart ut och äta, hoppas att allt är bra med er.
/Mathilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar